Behövs ett nytt grönt parti?

Börjar fundera. Jag behöver nog ett nytt grönt parti.

Vad sägs?

Här lägger jag in en artikel jag skrev för en månad sedan i Fria Tidningar www.fria.nu

” Det räcker inte att skrika högst i miljöfrågor för att kunna beteckna sig som ett grönt parti, inte ens om man faktiskt menar allvar med miljöpolitiken”

” Det gröna parti, som nu saknas på Sverigekartan har en fundamental kritik av tillväxtsamhället och dess instrument, samtidigt som det inser hur ett sånt samhälle drabbar natur och medmänniskor både när och fjärran.”

” Man har systematiskt satt bocken till örtagårdsmästare. ”




Nån som vill starta ett nytt grönt parti? Finns partiprogram till salu!
Tomt på det gröna fältet
Dags för ett nytt grönt parti
Mina läsare får ursäkta den bittra satiren, men jag månne skämtar, eller? Grundfrågan är dock verkligen berättigad. Om man iakttar den svenska politiska kartan, ur ett ideologiskt perspektiv, kan man konstatera att kombinationen småskalighet, solidaritet, pacifism och personlig frihet inte har någon självklar företrädare, längre. Lite av varje i denna riktning kan miljöpartiet fortfarande visa upp i partiets program, men mycket har hänt och partiets utveckling är uppenbarligen inne på helt andra vägar. Programmet är inget tydligt rättesnöre för språkrör, riksdagsgrupp och partistyrelse. Man har till och med bestämt att inte revidera programmet trots flera stora ändringar av själva politiken. Exempelvis ger man numera fullt stöd till ”fredsframtvingande trupper”. Mp har slutat sträva efter att Sverige ska lämna EU och har dessutom tagit loven av tanken på grundtrygghet för alla. Viljan till ett räntefritt samhälle är inte ledningens vilja trots att det sällan är mer uppenbart att vinstutdelningssamhället barkar hädan än nånsin.

Det räcker inte att skrika högst i miljöfrågor för att kunna beteckna sig som ett grönt parti, inte ens om man faktiskt menar allvar med miljöpolitiken. Visserligen har man en rätt så human syn på asylsökande och en välgrundat mjuk hållning i skolfrågor, även om man också där får stora skälvan inför tanken att låta eleverna fult ut få råda över sina liv.

Det gröna parti, som nu saknas på Sverigekartan har en fundamental kritik av tillväxtsamhället och dess instrument, samtidigt som det inser hur ett sånt samhälle drabbar natur och medmänniskor både när och fjärran.

Det är med andra ord inte bara smaksak om man ska måla upp en grön vision utan räntor eller ej. Räntor symboliserar individers och olika kollektivs materialistiska strävan efter mer ägande och deras egoism. Det går inte, ur en grön synvinkel, sträva efter ett trygghetssystem, där man pekar ut kategorier som får skylla sig själva och lämna dem utan ekonomisk trygghet. Än mindre, om man inser att de utpekade ofta har barn att ta hand om.

Hur trivsamt än uttrycket fredsframtvingande än kan låta i frustrerade öron, frustrerade över allt elände som pågår, så kan ett väpnat fredsframtvingande aldrig räknas in i begreppet pacifism. Inte ens om man plötsligt tänker sig en global världspolis under FN-flagg, som ju naturligtvis helt skulle strida mot devisen tänk globalt handla lokalt.

EU är inte en fråga om opinion, den är ett demokratiskt missfoster, kan inte bli grön, hur än fjällen, de kluvna tungorna och den piskande stjärten än ser ut.

En avgörande brist i ett tänkt grönt parti är när man tappar insikten om behovet av gröna interndemokratiska koncept. Roterande språkrör, i stället för fasta rör som fungerar som partiledare i praktiken. En platt organisation i stället för en traditionell hierarkisk med styrelse och allt. Någonting, som mp aldrig har lyckats med, är att skapa en intern valprocedur där de som väljer sina företrädare har en god insikt om vad dessa tänker göra rent politiskt. Man har systematiskt satt bocken till örtagårdsmästare.

Så det är upp till bevis. Finns det nya grupper i samhället som värnar om de gröna fundamenten. Kan mp återta sin position på fältet? Eller ska man behöva hoppas på det genomandliga partiet Enhet?

László Gönczi
laszlo@fria.nu

Inte lätt - kommunism eller kapitalism?

Det är tydligt att kommunismen inte klarade sina visioner. Jag tror att man gjorde två misstag. Det ena var att tro på människans osjälviska sida för mycket och det andra att man trodde att den sjä'lviska skulle kunna motas med våld. Det går inte.

Det är tydligt att kapitalismen och dess lillebror blandekonomin, inte heller klarar sig, i varje fall inte med rimliga funktioner. Jag tror att man gör två misstag. Det ena var att tro på att människans själviska sida är konstruktiv och att dess överdrifter kan motas med våld. Det går inte.

Människans inre är så självisk att den vill vara osjälvisk för att må bra. Denna inre behöver lockas av samhället. Det går inte att få fram den genom våld mot själviksheten.

Först när samhället har fattat det, kan ett nytt ekonomiskt system nå framgång fast ett nytt är absolut nödvändigt. 6 miljarder människor kan inte klara livet på jorden genom själviska handlingar.