Med i mp igen!

Varför jag har gått med i miljöpartiet

- Verweile doch du bist so schön! – (Faust)

I november 2008 lämnade jag mp efter att ha varit medlem i 25 år. Nu har jag återigen betalt medlemsavgiften.

Då, på hösten, hade ett antal gröna kärnfrågor blivit svikna av miljöpartiet, delvis av kongresserna, delvis av medlemsomröstningen om EU - utträde, men först och främst av partitoppen. Medborgarlönen hade tonats ner till närmast obefintlighet. Partiets kamp för ett räntefritt samhälle var alltmer avlägset, pacifismen förvisad till slagfältet i Afghanistan, målet att Sverige skulle lämna EU vart all och det mesta handlade om att organisera ett parti för att bli regeringsdugligt. Samhällskritiken hade bytts ut mot ”hållbar tillväxt”.

Det blev för mycket, men nu är jag alltså åter.


Varför?

Nej, jag kan inte skönja någon faktisk förändring till det bättre. Trots allt fann jag då, och finner fortfarande, att mp är det parti, bland dem som har en rimlig chans att komma in i riksdagen, som står mina gröna värderingar närmast. Där är ingen förändring.

Det som har hänt är snarast förändringar i mitt perspektiv.

Häromdan råkade jag leva mig in i frågan om oppositionens splittring gällande föräldraledigheten. Vänstern vill dela den rakt av utan att föräldrarna skulle få överlämna någon del av dagarna. ”Ingen ska kunna välja bort att vara förälder!”. Tänk om ansvar räknades i dagar. Tänk om ansvar gick att dela med millimetermått och knivskarp rättvisa!

Jag tänker på den lilla varelsen som har en förälder som ”väljer bort någon del av ansvaret”. Inte nog med att den har en förälder som kanske slackar i sitt engagemang, den får inte heller den tröst den andras närvaro kan ge.

Och plötsligt tänkte jag på de många och långa kamper jag har deltagit i på mp-s kongresser om just denna fråga. Även där finns det de som anser att feminismen syftar till en ”dela - lika – maximering”. Inga fria val, ingen flexibilitet. Jag hoppas att mina aktiviteter har bidragit till att mp fortfarande anser att den förälder, som är mest inställd på att vara med barnet, ska få göra det i upp emot 1 år om den andra avstår av någon anledning och att andra än föräldrar kan anförtros uppgiften.

Jag var där. Jag kanske borde vara där. Att få vara med och påverka lagstiftarna är mycket värt!

Plakatpolitiken då?

Är det då dags att plocka ned plakaten och rätta sig i leden? Nej, inte för min del. Jag har alltid velat ha ett plakat i ena handen, en voteringsknapp i den andra och ordets fria gåva i luften.

Jag har förlikat mig med att man kan vara helt ärlig med sina ståndpunkter även om man är medlem i ett parti. Ju längre ifrån det gröna partiet glider desto fler frustrationer upplever jag, men om jag kan viska vackra gröna ord i örat på en riksdagsman, ett språkrör, en kongressdelegat eller några barn som råkar vara i närheten är det mödan värt.

Jag har länge kämpat för att mp ska organisera fram en ordning som tar hänsyn till den interna mångfalden. Jag har inte lyckats med det. Men en sak är klar, med mig närvarande har partiet en mångfald att räkna med. En grön mångfald. Ty alla individer bär sina sanningar i sina hjärtan vad än oppositionen har kommit överens om.

8 mars 2010

László Gönczi

Kilbovägen 39, 820 41 Färila
Tel: 0651 – 213 72, 0702 – 21 73 12
e-post: laszlo@ljusdal.se